Psalms (105/150)

← Psalms (105/150) →

Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.

10.

Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

11.

han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»

12.

Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.

13.

Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.

14.

Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

15.

»Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»

16.

Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,

17.

då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.

18.

Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,

19.

till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

20.

Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.

21.

Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;

22.

han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.

23.

Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.

24.

Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,

25.

de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.

26.

Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.

27.

De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.

28.

Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.

29.

Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.

30.

Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.

31.

Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.

32.

Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.

33.

Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.

34.

Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.

35.

De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.

36.

Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.

37.

Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.

38.

Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.

39.

Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.

40.

De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.

41.

Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.

42.

Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.

43.

Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.

44.

Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,

45.

för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!

← Psalms (105/150) →