← John (7/21) → |
1. | Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville han icke vandra omkring, då nu judarna stodo efter att döda honom. |
2. | Men judarnas lövhyddohögtid var nu nära. |
3. | Då sade hans bröder till honom: »Begiv dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar få se de gärningar som du gör. |
4. | Ty ingen som vill vara känd bland människor utför sitt verk i hemlighet. Då du nu gör sådana gärningar, så träd öppet fram för världen.» |
5. | Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom. |
6. | Då sade Jesus till dem: »Min tid är ännu icke kommen, men för eder är tiden alltid läglig. |
7. | Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda. |
8. | Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad.» |
9. | Detta sade han till dem och stannade så kvar i Galileen. |
10. | Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också han ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet. |
11. | Och judarna sökte efter honom under högtiden och sade: »Var är han?» |
12. | Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga sade: »Han är en rättsinnig man», men andra sade: »Nej, han förvillar folket.» |
13. | Dock talade ingen öppet om honom, av fruktan för judarna. |
14. | Men när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade. |
15. | Då förundrade sig judarna och sade: »Varifrån har denne sin lärdom, han som icke har fått undervisning?» |
16. | Jesus svarade dem och sade: »Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig. |
17. | Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv. |
18. | Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära; men den som söker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, och orättfärdighet finnes icke i honom. -- |
19. | Har icke Moses givit eder lagen? Och likväl fullgör ingen av eder lagen. Varför stån I efter att döda mig?» |
20. | Folket svarade: »Du är besatt av en ond ande. Vem står efter att döda dig?» |
21. | Jesus svarade och sade till dem: »En gärning allenast gjorde jag, och alla förundren I eder över den. |
22. | Moses har givit eder omskärelsen -- icke som om den vore ifrån Moses, ty den är ifrån fäderna -- och så omskären I människor också på en sabbat. |
23. | Om nu en människa undfår omskärelsen på en sabbat, för att Moses' lag icke skall göras om intet, huru kunnen I då vredgas på mig, därför att jag på en sabbat gjorde en människa hel och frisk? |
24. | Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.» |
25. | Då sade några av folket i Jerusalem: »Är det icke denne som de stå efter att döda? |
26. | Och ändå får han tala fritt, utan att de säga något till honom. Hava då rådsherrarna verkligen blivit förvissade om att denne är Messias? |
27. | Dock, denne känna vi, och vi veta varifrån han är; men när Messias kommer, känner ingen varifrån han är.» |
28. | Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade i helgedomen: »Javäl, I kännen mig, och I veten varifrån jag är. Likväl har jag icke kommit av mig själv, men han som har sänt mig är en som verkligen har myndighet att sända, han som I icke kännen. |
29. | Men jag känner honom, ty från honom är jag kommen, och han har sänt mig.» |
30. | Då ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom, ty hans stund var ännu icke kommen. |
31. | Men många av folket trodde på honom, och de sade: »Icke skall väl Messias, när han kommer, göra flera tecken än denne har gjort?» |
32. | Sådant fingo fariséerna höra folket i tysthet tala om honom. Då sände översteprästerna och fariséerna ut rättstjänare för att gripa honom. |
33. | Men Jesus sade: »Ännu en liten tid är jag hos eder; sedan går jag bort till honom som har sänt mig. |
34. | I skolen då söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma.» |
35. | Då sade judarna till varandra: »Vart tänker denne gå, eftersom vi icke skola kunna finna honom? Månne han tänker gå till dem som bo kringspridda bland grekerna? Tänker han då undervisa grekerna? |
36. | Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma'?» |
37. | På den sista dagen i högtiden, som ock var den förnämsta, stod Jesus där och ropade och sade: »Om någon törstar, så komme han till mig och dricke. |
38. | Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger.» |
39. | Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå; ty ande var då ännu icke given, eftersom Jesus ännu icke hade blivit förhärligad. |
40. | Några av folket, som hörde dessa ord, sade då: »Denne är förvisso Profeten.» |
41. | Andra sade: »Han är Messias.» Andra åter sade: »Icke kommer väl Messias från Galileen? |
42. | Säger icke skriften att Messias skall komma av Davids säd och från den lilla staden Betlehem, där David bodde? |
43. | Så uppstodo för hans skull stridiga meningar bland folket, |
44. | och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom. |
45. | När sedan rättstjänarna kommo tillbaka till översteprästerna och fariséerna, frågade dessa dem: »Varför haven I icke fört honom hit?» |
46. | Tjänarna svarade: »Aldrig har någon människa talat, som den mannen talar.» |
47. | Då svarade fariséerna dem: »Haven nu också I blivit förvillade? |
48. | Har då någon av rådsherrarna trott på honom? Eller någon av fariséerna? |
49. | Nej; men detta folk, som icke känner lagen, det är förbannat. |
50. | Då sade Nikodemus till dem, han som förut hade besökt honom, och som själv var en av dem: |
51. | »Icke dömer väl vår lag någon, utan att man först har förhört honom och utrönt vad han förehar?» |
52. | De svarade och sade till honom: »Kanske också du är från Galileen? Rannsaka, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen.» |
53. | [Och de gingo hem, var och en till sitt. |
← John (7/21) → |