←  Romans (6/16)  →
1. Vad skola vi då säga? Skola vi förbliva i synden, för att nåden skall bliva så mycket större?
2. Bort det! Vi som hava dött från synden, huru skulle vi ännu kunna leva i den?
3. Veten I då icke att vi alla som hava blivit döpta till Kristus Jesus, vi hava blivit döpta till hans död?
4. Och vi hava så, genom detta dop till döden, blivit begravna med honom, för att, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också vi skola vandra i ett nytt väsende, i liv.
5. Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika död, så skola vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppståndelse.
6. Vi veta ju detta, att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden.
7. Ty den som är död, han är friad ifrån synden.
8. Hava vi nu dött med Kristus, så tro vi att vi ock skola leva med honom,
9. eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppstått från de döda, icke mer dör; döden råder icke mer över honom.
10. Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud.
11. Så mån ock I hålla före att I ären döda från synden och leven för Gud, i Kristus Jesus.
12. Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, så att I lyden deras begärelser.
13. Och ställen icke edra lemmar i syndens tjänst, att vara orättfärdighetsvapen, utan ställen eder själva i Guds tjänst, såsom de där från döden hava kommit till livet, och edra lemmar i Guds tjänst, att vara rättfärdighetsvapen.
14. Ty synden skall icke råda över eder, eftersom I icke stån under lagen, utan under nåden.
15. Huru är det alltså? Skola vi synda, eftersom vi icke stå under lagen, utan under nåden? Bort det!
16. I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lyda honom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, vare sig det är under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet.
17. Men Gud vare tack för att den tid är förbi, då I voren syndens tjänare, och för att I haven blivit av hjärtat lydiga, så att I följen den lära som har givits eder till mönsterbild,
18. och för att I, när I nu haven gjorts fria ifrån synden, haven blivit tjänare under rättfärdigheten --
19. om jag nu får tala på människosätt, för eder köttsliga svaghets skull. Ja, likasom I förr ställden edra lemmar i orenhetens och orättfärdighetens tjänst, till orättfärdighet, så mån I nu ställa edra lemmar i rättfärdighetens tjänst, till helgelse.
20. Medan I voren syndens tjänare, voren I ju fria ifrån rättfärdighetens tjänst;
21. men vilken frukt skördaden I då därav? Jo, det som I nu blygens för; änden på sådant är ju döden.
22. Men nu, då I haven gjorts fria ifrån synden och blivit Guds tjänare, nu skörden I frukten av detta: I varden helgade; och änden bliver att I undfån evigt liv.
23. Ty den lön som synden giver är döden, men den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv, i Kristus Jesus, vår Herre.
←  Romans (6/16)  →