←  Psalms (92/150)  →
1. En psalm, en sång för sabbatsdagen.
2. Det är gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
3. att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet,
4. med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa.
5. Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk.
6. Huru stora äro icke dina verk, o HERRE! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.
7. En oförnuftig man besinnar det ej, och en dåre förstår icke sådant.
8. Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs och ogärningsmännen blomstra allasammans, så sker det till fördärv för evig tid.
9. Men du, HERRE, är hög evinnerligen.
10. Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender förgås, alla ogärningsmännen bliva förströdda.
11. Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens; jag varder övergjuten med frisk olja.
12. Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare och mina öron höra om de onda som resa sig upp mot mig.
13. Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd, såsom en ceder på Libanon växer han till.
14. Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus; de grönska i vår Guds gårdar.
15. Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och grönska;
16. så för att de skola förkunna att HERREN är rättfärdig, min klippa, han i vilken orätt icke finnes.
←  Psalms (92/150)  →