| ← Psalms (84/150) → |
| 1. | För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm. |
| 2. | Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot! |
| 3. | Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud. |
| 4. | Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud. |
| 5. | Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela. |
| 6. | Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar. |
| 7. | När de vandra genom Tåredalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser. |
| 8. | De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion. |
| 9. | HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. Sela. |
| 10. | Gud, vår sköld, ser härtill, och akta på din smordes ansikte. |
| 11. | Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor. |
| 12. | Ty HERREN Gud är sol och sköld; HERREN giver nåd och ära; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet. |
| 13. | HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig. |
| ← Psalms (84/150) → |