| ← Psalms (81/150) → |
| 1. | För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. |
| 2. | Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud. |
| 3. | Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare. |
| 4. | Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag. |
| 5. | Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt. |
| 6. | Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt: |
| 7. | »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen. |
| 8. | I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela. |
| 9. | Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig! |
| 10. | Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud. |
| 11. | Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den. |
| 12. | Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes. |
| 13. | Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag. |
| 14. | O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar! |
| 15. | Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner. |
| 16. | De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. |
| 17. | Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.» |
| ← Psalms (81/150) → |