| ← Psalms (75/150) → |
| 1. | För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf. |
| 2. | Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under. |
| 3. | »Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt. |
| 4. | Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» Sela. |
| 5. | Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.» |
| 6. | Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är. |
| 7. | Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen; |
| 8. | nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han. |
| 9. | Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten. |
| 10. | Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud. |
| 11. | Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda. |
| ← Psalms (75/150) → |