| ← Psalms (72/150) → |
| 1. | Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen. |
| 2. | Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt. |
| 3. | Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet. |
| 4. | Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren. |
| 5. | Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte. |
| 6. | Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden. |
| 7. | I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes. |
| 8. | Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar. |
| 9. | För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet. |
| 10. | Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor. |
| 11. | Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom. |
| 12. | Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har. |
| 13. | Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa. |
| 14. | Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon. |
| 15. | Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom. |
| 16. | Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken. |
| 17. | Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll. |
| 18. | Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under! |
| 19. | Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen. |
| 20. | Slut på Davids, Isais sons, böner. Tredje boken |
| ← Psalms (72/150) → |