| ← Psalms (7/150) → |
| 1. | En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull. |
| 2. | HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig, |
| 3. | så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning. |
| 4. | HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer, |
| 5. | har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak, |
| 6. | så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. Sela. |
| 7. | Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom. |
| 8. | Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden. |
| 9. | HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet. |
| 10. | Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud. |
| 11. | Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga. |
| 12. | Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas. |
| 13. | Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo; |
| 14. | och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande. |
| 15. | Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet. |
| 16. | Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver. |
| 17. | Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska. |
| 18. | Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn. |
| ← Psalms (7/150) → |