Psalms (68/150)

← Psalms (68/150) →

För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.

Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.

Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.

Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;

de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,

en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela,

då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

10.

Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

11.

Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

12.

Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

13.

»Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

14.

Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.

15.

När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»

16.

Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.

17.

Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?

18.

Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.

19.

Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

20.

Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. Sela.

21.

Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.

22.

Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.

23.

Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,

24.

så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»

25.

Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.

26.

Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.

27.

Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.

28.

Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

29.

Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.

30.

I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.

31.

Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.

32.

De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.

33.

I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, Sela,

34.

honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.

35.

Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.

36.

Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!

← Psalms (68/150) →