← Psalms (66/150) → |
1. | För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder; |
2. | lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris. |
3. | Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet. |
4. | Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela. |
5. | Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn. |
6. | Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom. |
7. | Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. Sela. |
8. | Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt; |
9. | ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla. |
10. | Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras; |
11. | du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg; |
12. | du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss. |
13. | Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig, |
14. | dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd. |
15. | Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. Sela. |
16. | Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ. |
17. | Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga. |
18. | Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig. |
19. | Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop. |
20. | Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd! |
← Psalms (66/150) → |