| ← Psalms (66/150) → | 
| 1. | För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder; | 
| 2. | lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris. | 
| 3. | Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet. | 
| 4. | Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela. | 
| 5. | Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn. | 
| 6. | Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom. | 
| 7. | Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. Sela. | 
| 8. | Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt; | 
| 9. | ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla. | 
| 10. | Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras; | 
| 11. | du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg; | 
| 12. | du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss. | 
| 13. | Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig, | 
| 14. | dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd. | 
| 15. | Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. Sela. | 
| 16. | Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ. | 
| 17. | Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga. | 
| 18. | Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig. | 
| 19. | Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop. | 
| 20. | Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd! | 
| ← Psalms (66/150) → |