| ← Psalms (65/150) → |
| 1. | För sångmästaren; en psalm; en sång av David. |
| 2. | Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte. |
| 3. | Du som hör bön, till dig kommer allt kött. |
| 4. | Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser. |
| 5. | Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel. |
| 6. | Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran; |
| 7. | du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt; |
| 8. | du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm. |
| 9. | De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel. |
| 10. | Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden. |
| 11. | Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du. |
| 12. | Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma. |
| 13. | Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd. |
| 14. | Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger. |
| ← Psalms (65/150) → |