| ← Psalms (63/150) → |
| 1. | En psalm av David, när han var i Juda öken. |
| 2. | Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten. |
| 3. | Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära. |
| 4. | Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig. |
| 5. | Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer. |
| 6. | Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun, |
| 7. | när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig. |
| 8. | Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag. |
| 9. | Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig. |
| 10. | Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup. |
| 11. | De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda. |
| 12. | Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad. |
| ← Psalms (63/150) → |