| ← Psalms (6/150) → |
| 1. | För sångmästaren, med strängaspel, till Seminit; en psalm av David. |
| 2. | HERRE, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din förtörnelse. |
| 3. | Var mig nådig, HERRE, ty jag försmäktar; hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt. |
| 4. | Ja, min själ är storligen förskräckt; ack HERRE, huru länge? |
| 5. | Vänd åter, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull. |
| 6. | Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket? |
| 7. | Jag är så trött av suckande; var natt fuktar jag min säng och väter mitt läger med mina tårar. |
| 8. | Av sorg är mitt öga förmörkat; det har åldrats för alla mina ovänners skull. |
| 9. | Viken bort ifrån mig, alla I ogärningsmän; ty HERREN har hört min högljudda gråt. |
| 10. | HERREN har hört min åkallan, min bön upptager HERREN. |
| 11. | Alla mina fiender skola komma på skam och storligen förskräckas; de skola vika tillbaka och komma på skam med hast. |
| ← Psalms (6/150) → |