| ← Psalms (56/150) → |
| 1. | För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. |
| 2. | Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän. |
| 3. | Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig. |
| 4. | Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig. |
| 5. | Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig? |
| 6. | Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig. |
| 7. | De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv. |
| 8. | Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede. |
| 9. | Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok. |
| 10. | Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi. |
| 11. | Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord. |
| 12. | På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig? |
| 13. | Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. |
| 14. | Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus. |
| ← Psalms (56/150) → |