| ← Psalms (53/150) → |
| 1. | För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David. |
| 2. | Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras onda verk; ingen finnes, som gör vad gott är. |
| 3. | Gud skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud. |
| 4. | Nej, alla hava de avfallit, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda. |
| 5. | Hava de då intet fått förnimma, dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla Gud? |
| 6. | Jo, där överföll dem förskräckelse, varest intet förskräckligt var; ty Gud förströdde deras ben, när de lägrade sig mot dig. Så lät du dem komma på skam, ja, Gud förkastade dem. |
| 7. | Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När Gud vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad. |
| ← Psalms (53/150) → |