| ← Psalms (52/150) → |
| 1. | För sångmästaren; en sång av David, |
| 2. | när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.» |
| 3. | Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt. |
| 4. | Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige. |
| 5. | Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. Sela. |
| 6. | Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga. |
| 7. | Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela. |
| 8. | Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom: |
| 9. | »Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!» |
| 10. | Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen. |
| 11. | Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott. |
| ← Psalms (52/150) → |