| ← Psalms (42/150) → |
| 1. | För sångmästaren; en sång av Koras söner. |
| 2. | Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud. |
| 3. | Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte? |
| 4. | Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?» |
| 5. | Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran. |
| 6. | Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom. |
| 7. | Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg. |
| 8. | Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig. |
| 9. | Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud. |
| 10. | Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?» |
| 11. | Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?» |
| 12. | Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud. |
| ← Psalms (42/150) → |