| ← Psalms (40/150) → |
| 1. | För sångmästaren; av David; en psalm. |
| 2. | Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. |
| 3. | Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta; |
| 4. | han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och varda häpna, och skola förtrösta på HERREN. |
| 5. | Säll är den man som sätter sin förtröstan till HERREN; och icke vänder sig till dem som äro stolta och vika av i lögn. |
| 6. | Stora äro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna. |
| 7. | Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag -- öppna öron har du givit mig -- brännoffer och syndoffer begär du icke. |
| 8. | Därför säger jag: »Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra. |
| 9. | Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.» |
| 10. | Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE, vet det. |
| 11. | Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen. |
| 12. | Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig; din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig. |
| 13. | Ty lidanden omvärva mig, flera än jag kan räkna; mina missgärningar hava tagit mig fatt, så att jag icke kan se; de äro flera än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig. |
| 14. | Värdes, o HERRE, rädda mig; HERRE, skynda till min hjälp. |
| 15. | Må alla de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv för att förgöra det; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd. |
| 16. | Må de häpna i sin skam, som säga till mig: »Rätt så, rätt så!» |
| 17. | Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare HERREN!» |
| 18. | Är jag ock betryckt och fattig, Herren sörjer dock för mig. Min hjälp och min befriare är du; min Gud, dröj icke. |
| ← Psalms (40/150) → |