| ← Psalms (36/150) → |
| 1. | För sångmästaren; av HERRENS tjänare David. |
| 2. | I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes. |
| 3. | Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den. |
| 4. | Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är. |
| 5. | Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont. |
| 6. | HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna. |
| 7. | Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE. |
| 8. | Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga. |
| 9. | De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka. |
| 10. | Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus. |
| 11. | Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga. |
| 12. | Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort. |
| 13. | Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig. |
| ← Psalms (36/150) → |