| ← Psalms (147/150) → |
| 1. | Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss. |
| 2. | HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa. |
| 3. | Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han. |
| 4. | Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn. |
| 5. | Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns. |
| 6. | HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden. |
| 7. | Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa, |
| 8. | honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen, |
| 9. | honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa. |
| 10. | Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet. |
| 11. | HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd. |
| 12. | Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. |
| 13. | Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. |
| 14. | Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. |
| 15. | Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. |
| 16. | Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. |
| 17. | Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? |
| 18. | Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. |
| 19. | Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. |
| 20. | Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja! |
| ← Psalms (147/150) → |