| ← Psalms (144/150) → |
| 1. | Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida; |
| 2. | min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig. |
| 3. | HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom? |
| 4. | En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga. |
| 5. | HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka. |
| 6. | Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem. |
| 7. | Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand, |
| 8. | vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand. |
| 9. | Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig, |
| 10. | dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet. |
| 11. | Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand. |
| 12. | När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser; |
| 13. | när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker; |
| 14. | när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator -- |
| 15. | saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är. |
| ← Psalms (144/150) → |