| ← Psalms (132/150) → |
| 1. | En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida, |
| 2. | han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob; |
| 3. | »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger, |
| 4. | jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer, |
| 5. | förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.» |
| 6. | Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden. |
| 7. | Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall. |
| 8. | Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark. |
| 9. | Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble. |
| 10. | För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde. |
| 11. | HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron. |
| 12. | Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron. |
| 13. | Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning. |
| 14. | Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust. |
| 15. | Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest. |
| 16. | Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt. |
| 17. | Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde. |
| 18. | Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» |
| ← Psalms (132/150) → |