| ← Psalms (130/150) → |
| 1. | En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE. |
| 2. | Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud. |
| 3. | Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå? |
| 4. | Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig. |
| 5. | Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord. |
| 6. | Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen. |
| 7. | Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom. |
| 8. | Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar. |
| ← Psalms (130/150) → |