| ← Psalms (120/150) → |
| 1. | En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig. |
| 2. | HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga. |
| 3. | Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga? |
| 4. | Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol. |
| 5. | Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor! |
| 6. | Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden. |
| 7. | Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid. |
| ← Psalms (120/150) → |