← Proverbs (5/31) → |
1. | Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd, |
2. | så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt. |
3. | Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun. |
4. | Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd. |
5. | Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. |
6. | Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det. |
7. | Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal. |
8. | Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus. |
9. | Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt; |
10. | må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus, |
11. | så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt. |
12. | och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning! |
13. | Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig? |
14. | Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet. |
15. | Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa. |
16. | Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen? |
17. | Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig. |
18. | Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje; |
19. | hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust. |
20. | Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn? |
21. | Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt. |
22. | Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror. |
23. | Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall. |
← Proverbs (5/31) → |