Proverbs (3/31)

← Proverbs (3/31) →

Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud.

Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.

Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla;

så skall du finna nåd och få gott förstånd, i Guds och i människors ögon.

Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.

På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.

Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda.

Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri.

Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda,

10.

så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.

11.

Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom.

12.

Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.

13.

Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd.

14.

Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld.

15.

Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne.

16.

Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära.

17.

Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga.

18.

Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar.

19.

Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd.

20.

Genom hans insikt bröto djupens vatten fram, och genom den låta skyarna dagg drypa ned.

21.

Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt;

22.

så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals.

23.

Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta.

24.

När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött.

25.

Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga.

26.

Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.

27.

Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den.

28.

Säg icke till din nästa: »Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig», fastän du kunde strax.

29.

Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet.

30.

Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont.

31.

Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar.

32.

Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse.

33.

HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han.

34.

Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd.

35.

De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.

← Proverbs (3/31) →