←  Proverbs (28/31)  →
1. De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.
2. För sin överträdelses skull får ett land många herrar; men där folket har förstånd och inser vad rätt är, där bliver det beståndande.
3. En usel herre, som förtrycker de arma, är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.
4. De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som hålla lagen gå till strids mot dem.
5. Onda människor förstå icke vad rätt är, men de som söka HERREN, de förstå allt.
6. Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrånghet går dubbla vägar.
7. Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.
8. De som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.
9. Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse.
10. Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.
11. En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.
12. När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till; men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.
13. Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.
14. Säll är den människa som ständigt tager sig till vara; men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.
15. Lik ett rytande lejon och en glupande björn är en ogudaktig furste över ett fattigt folk.
16. Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld, att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva.
17. En människa som tryckes av blodskuld bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan.
18. Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst; men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem.
19. Den som brukar sin åker får bröd till fyllest; men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest.
20. En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.
21. Att hava anseende till personen är icke tillbörligt; men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.
22. Den missunnsamme ävlas efter ägodelar och förstår icke att brist skall komma över honom.
23. Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.
24. Den som plundrar sin fader eller sin moder och säger: »Det är ingen synd», han är stallbroder till rövaren.
25. Den som är lysten efter vinning uppväcker träta; men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.
26. Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.
27. Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.
28. När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna; men när de förgås, växa de rättfärdiga till.
←  Proverbs (28/31)  →