Numbers (13/36)

← Numbers (13/36) →

Därefter bröt folket upp från Haserot och lägrade sig i öknen Paran.

Och HERREN talade till Mose och sade:

»Sänd åstad några män för att bespeja Kanaans land, som jag vill giva åt Israels barn. En man ur var fädernestam skolen I sända, men allenast sådana som äro hövdingar bland dem.»

Och Mose sände från öknen Paran åstad sådana män, efter HERRENS befallning; allasammans hörde de till huvudmännen bland Israels barn.

Och dessa voro namnen på dem: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs son;

av Simeons stam: Safat, Horis son;

av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son;

av Isaskars stam: Jigeal, Josefs son;

av Efraims stam: Hosea, Nuns son;

10.

av Benjamins stam: Palti, Rafus son;

11.

av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son;

12.

av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son;

13.

av Dans stam: Ammiel, Gemallis son;

14.

av Asers stam: Setur, Mikaels son;

15.

av Naftali stam: Nahebi, Vofsis son;

16.

av Gads stam; Geuel, Makis son.

17.

Dessa voro namnen på de män som Mose sände åstad för att bespeja landet. Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.

18.

Och Mose sände dessa åstad för att bespeja Kanaans land. Och han sade till dem: »Dragen nu upp till Sydlandet, och dragen vidare upp till Bergsbygden.

19.

Och sen efter, hurudant landet är, och om folket som bor däri är starkt eller svagt, om det är litet eller stort,

20.

och hurudant landet är, vari de bo, om det är gott eller dåligt, och hurudana de platser äro, där de bo, om de bo i läger eller i befästa städer,

21.

och hurudant själva landet är, om det är fett eller magert, om träd finnas där eller icke. Varen vid gott mod, och tagen med eder hit av landets frukt.» Det var nämligen vid den tid då de första druvorna voro mogna

22.

Så drogo de åstad och bespejade landet från öknen Sin ända till Rehob, där vägen går till Hamat.

23.

De drogo upp till Sydlandet och kommo till Hebron; där bodde Ahiman, Sesai och Talmai, Anaks avkomlingar. Men Hebron byggdes sju år före Soan i Egypten.

24.

Och de kommo till Druvdalen; där skuro de av en kvist med en ensam druvklase på, och denna bars sedan på en stång av två man. Därtill togo de granatäpplen och fikon.

25.

Detta ställe blev kallat Druvdalen för den druvklases skull som Israels barn där skuro av.

26.

Och efter fyrtio dagar vände de tillbaka, sedan de hade bespejat landet.

27.

De gingo åstad och kommo till Mose och Aron och Israels barns hela menighet i öknen Paran, i Kades, och avgåvo sin berättelse inför dem och hela menigheten och visade dem landets frukt.

28.

De förtäljde för honom och sade: »Vi kommo till det land dit du sände oss. Och det flyter i sanning av mjölk och honung, och här är dess frukt.

29.

Men folket som bor i landet är starkt, och städerna äro välbefästa och mycket stora; ja, vi sågo där också avkomlingar av Anak.

30.

Amalekiterna bo i Sydlandet, hetiterna, jebuséerna och amoréerna bo i Bergsbygden, och kananéerna bo vid havet och utmed Jordan.»

31.

Men Kaleb sökte stilla folket, så att de icke skulle knota emot Mose; han sade: »Låt oss ändå draga ditupp och intaga det, ty förvisso skola vi bliva det övermäktiga.»

32.

Men de män som hade varit däruppe med honom sade: »Vi kunna icke draga upp mot detta folk, ty de äro oss för starka.»

33.

Och de talade bland Israels barn illa om landet som de hade bespejat; de sade: »Det land som vi hava genomvandrat och bespejat är ett land som förtär sina inbyggare, och alla människor, som vi där sågo, voro resligt folk.

34.

Vi sågo där ock jättarna, Anaks barn, av jättestammen; vi tyckte då att vi själva voro såsom gräshoppor, och sammalunda tyckte de om oss.

← Numbers (13/36) →