← Lamentations (5/5) |
1. | Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek. |
2. | Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars. |
3. | Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor. |
4. | Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala. |
5. | Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila. |
6. | Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med. |
7. | Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar. |
8. | Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld. |
9. | Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd. |
10. | Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull. |
11. | Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer. |
12. | Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn. |
13. | Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor. |
14. | De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel. |
15. | Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad. |
16. | Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så! |
17. | Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade, |
18. | för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå. |
19. | Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte. |
20. | Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt? |
21. | Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom. |
22. | Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan? |
← Lamentations (5/5) |