← Job (38/42) → |
1. | Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade: |
2. | Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt? |
3. | Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked. |
4. | Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd. |
5. | Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne? |
6. | Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten, |
7. | medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop? |
8. | Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet, |
9. | när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda, |
10. | när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför, |
11. | och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»? |
12. | Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats, |
13. | där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån? |
14. | Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud; |
15. | då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder. |
16. | Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten? |
17. | Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar? |
18. | Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra. |
19. | Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning, |
20. | så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus? |
21. | Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal! |
22. | Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem |
23. | #NAME? |
24. | Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden? |
25. | Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle, |
26. | till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes, |
27. | till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd? |
28. | Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar? |
29. | Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost? |
30. | Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet. |
31. | Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band? |
32. | Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar? |
33. | Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden? |
34. | Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig? |
35. | Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»? |
36. | Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften? |
37. | Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem, |
38. | medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa? |
← Job (38/42) → |