← Job (35/42) → |
1. | Och Elihu tog till orda och sade: |
2. | Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud, |
3. | du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd? |
4. | Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig. |
5. | Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig. |
6. | Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed? |
7. | Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand? |
8. | Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet. |
9. | Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm; |
10. | men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten, |
11. | han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?» |
12. | Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod. |
13. | Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt; |
14. | allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar. |
15. | Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod? |
16. | Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord. |
← Job (35/42) → |