←  Job (22/42)  →
1. Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2. Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
3. Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
4. Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
5. Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
6. Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
7. Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
8. För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
9. men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
10. Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
11. ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
12. I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
13. därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
14. Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»
15. Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
16. de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
17. de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
18. Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
19. De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
20. »Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»
21. Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
22. Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
23. Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
24. Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
25. så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
26. Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
27. När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
28. Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
29. Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
30. Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
←  Job (22/42)  →