| ← Genesis (15/50) → |
| 1. | En tid härefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: »Frukta icke, Abram, jag är din sköld, din lön skall bliva mycket stor.» |
| 2. | Men Abram sade: »Herre, HERRE, vad vill du då giva mig? Jag går ju barnlös bort, och arvinge till mitt hus bliver en man från Damaskus, Elieser.» |
| 3. | Och Abram sade ytterligare: »Mig har du icke givit någon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.» |
| 4. | Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: »Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utgår från ditt eget liv skall bliva din arvinge.» |
| 5. | Och han förde honom ut och sade: »Skåda upp till himmelen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.» Och han sade till honom: »Så skall din säd bliva.» |
| 6. | Och han trodde på HERREN; och han räknade honom det till rättfärdighet. |
| 7. | Och han sade till honom: »Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att giva dig detta land till besittning.» |
| 8. | Han svarade: »Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?» |
| 9. | Då sade han till honom: »Tag åt mig en treårig kviga, en treårig get och en treårig vädur, därtill en turturduva och en ung duva.» |
| 10. | Och han tog åt honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke fåglarna. |
| 11. | Och rovfåglarna slogo ned på de döda kropparna, men Abram drev bort dem. |
| 12. | När nu solen var nära att gå ned och en tung sömn hade fallit på Abram, se, då kom en förskräckelse över honom och ett stort mörker. |
| 13. | Och han sade till Abram: »Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år.» |
| 14. | Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar. |
| 15. | Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraven i en god ålder. |
| 16. | Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka. Ty ännu hava icke amoréerna fyllt sin missgärnings mått.» |
| 17. | Då nu solen hade gått ned och det hade blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med flammande låga, som for fram mellan styckena. |
| 18. | På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat: |
| 19. | kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas, |
| 20. | hetiternas, perisséernas, rafaéernas, |
| 21. | amoréernas, kananéernas, girgaséernas och jebuséernas land.» |
| ← Genesis (15/50) → |