←  Exodus (31/40)  →
1. Och HERREN talade till Mose och sade:
2. Se, jag har kallat och nämnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam;
3. och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd och kunskap och med allt slags slöjdskicklighet,
4. till att tänka ut konstarbeten, till att arbeta i guld, silver och koppar,
5. till att snida stenar för infattning och till att snida i trä, korteligen, till att utföra alla slags arbeten.
6. Och se, jag har givit honom till medhjälpare Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, och åt alla edra konstförfarna män har jag givit vishet i hjärtat. Dessa skola kunna göra allt vad jag har bjudit dig:
7. uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen därpå, alla uppenbarelsetältets tillbehör,
8. bordet med dess tillbehör, den gyllene ljusstaken med alla dess tillbehör, rökelsealtaret,
9. brännoffersaltaret med alla dess tillbehör, bäckenet med dess fotställning,
10. de stickade kläderna och prästen Arons andra heliga kläder, så och hans söners prästkläder,
11. äntligen smörjelseoljan och den välluktande rökelsen till helgedomen. De skola utföra sitt arbete i alla stycken såsom jag har bjudit dig.
12. Och HERREN talade till Mose och sade:
13. Tala du till Israels barn och säg: Mina sabbater skolen I hålla, ty de äro ett tecken mellan mig och eder, från släkte till släkte, för att I skolen veta att jag är HERREN, som helgar eder.
14. Så hållen nu sabbaten, ty den skall vara eder helig. Den som ohelgar den skall straffas med döden; ty var och en som på den dagen gör något arbete, han skall utrotas ur sin släkt.
15. Sex dagar skall arbete göras, men på sjunde dagen är vilosabbat, en HERRENS helgdag. Var och en som gör något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden.
16. Och Israels barn skola hålla sabbaten, så att de fira den släkte efter släkte, såsom ett evigt förbund.
17. Den skall vara ett evärdligt tecken mellan mig och Israels barn; ty på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men på sjunde dagen vilade han och tog sig ro.
18. När han nu hade talat ut med; Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, på vilka Gud hade skrivit med sitt finger.
←  Exodus (31/40)  →