←  Ephesians (2/6)  →
1. Så har han ock gjort eder levande, eder som voren döda genom de överträdelser och synder
2. i vilka I förut vandraden, efter denna världs och tidsålders sätt, i det I följden fursten över luftens härsmakt, över den andemakt som nu är verksam i de ohörsamma.
3. Bland dessa voro förut också vi allasammans, där vi vandrade i vårt kötts begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville; och vi voro genom vår natur hemfallna åt vredesdomen, vi likasom de andra.
4. Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har, för den stora kärleks skull, varmed han har älskat oss,
5. gjort oss levande med Kristus, oss som voro döda genom våra synder. Av nåd ären I frälsta!
6. Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus,
7. för att i de kommande tidsåldrarna bevisa sin nåds översvinnliga rikedom, genom godhet mot oss i Kristus Jesus.
8. Ty av nåden ären I frälsta genom tro -- och det icke av eder själva, Guds gåva är det --
9. icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig.
10. Ty hans verk äro vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud förut har berett, för att vi skola vandra i dem.
11. Kommen därför ihåg att I förut, I som voren hedningar i köttet och bleven kallade oomskurna av dem som kallas omskurna, efter den omskärelse som med händer göres på köttet --
12. kommen ihåg att I på den tiden, då när I voren utan Kristus, voren utestängda från medborgarskap i Israel och främmande för löftets förbund, utan hopp och utan Gud i världen.
13. Nu däremot, då I ären i Kristus Jesus, haven I, som förut voren fjärran, kommit nära, i och genom Kristi blod.
14. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
15. Ty i sitt kött gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid,
16. och för att han skulle åt dem båda, förenade i en enda kropp, skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.
17. Och han har kommit och har förkunnat det glada budskapet om frid för eder, I som voren fjärran, och om frid för dem som voro nära.
18. Ty genom honom hava vi, de ena såväl som de andra, i en och samme Ande tillträde till Fadern.
19. Alltså ären I nu icke mer främlingar och gäster, utan I haven medborgarskap med de heliga och ären Guds husfolk,
20. uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv,
21. i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och så växer upp till ett heligt tempel i Herren.
22. I honom bliven också I med de andra uppbyggda till en Guds boning, i Anden.
←  Ephesians (2/6)  →