Deuteronomy (14/34)

← Deuteronomy (14/34) →

I ären Herrens, eder Guds, barn. I skolen icke rista några märken på eder eller göra eder skalliga ovanför pannan för någon död;

ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, och dig har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jorden.

Du skall icke äta något som är en styggelse.

Dessa äro de fyrfotadjur som I fån äta: fäkreatur, får och getter, hjort,

gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och semer,

alla de fyrfotadjur som hava klövar och hava dem helkluvna i två hälfter, och som idissla; sådana fyrfotadjur fån I äta.

Men dessa skolen I icke äta av de idisslande djuren och av dem som hava genomkluvna klövar: kamelen, haren och klippdassen, ty de idissla väl, men de hava icke klövar, de skola gälla för eder som orena;

svinet, ty det har väl klövar, men det idisslar icke, det skall gälla för eder såsom orent. Av dessa djurs kött skolen I icke äta, ej heller skolen I komma vid deras döda kroppar.

Detta är vad I fån äta av allt det som lever i vattnet: allt det som har fenor och fjäll fån I äta.

10.

Men intet som icke har fenor och fjäll skolen I äta; det skall gälla för eder så som orent.

11.

Alla rena fåglar fån I äta.

12.

Men dessa fåglar skolen I icke äta: örnen, lammgamen, havsörnen,

13.

raafågeln, falken, gladan med dess arter,

14.

alla slags korpar efter deras arter,

15.

strutsen tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter,

16.

ugglan, uven tinsemetfågeln,

17.

pelikanen, asgamen, dykfågeln,

18.

hägern, regnpiparen med dess arter, härfågeln och flädermusen.

19.

Alla flygande smådjur skola ock gälla för eder såsom orena, de skola icke ätas.

20.

Men alla rena flygande djur fån I äta.

21.

I skolen icke äta något självdött; åt främlingen som bo inom dina portar må du giva sådant, och han må äta det; eller ock må du sälja det åt en utlänning. Ty du är ett folk som är helgat HERREN, din Gud. Du skall icke koka en killing i dess moders mjölk.

22.

Tionde skall du giva av all sädesgröda som för vart år växer på din åker,

23.

och du skall äta den inför Herrens, din Guds, ansikte, på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tionden av din säd, ditt vin och din olja, så ock din förstfödda av dina fäkreatur och din småboskap; ty du skall lära att frukta Herren, din Gud, alltid.

24.

Men om vägen är dig för lång, så att du icke förmår föra det dit, eftersom den plats som Herren, din Gud, utväljer till att där fästa sitt namn ligger för avlägset för dig -- då nu Herren, din Gud, välsigna dig --

25.

så må du sälja det och knyta in penningarna och taga dem med dig och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer.

26.

Och du må köpa för penningarna vadhelst dig lyster fäkreatur eller småboskap, eller vin eller andra starka drycker eller vad du eljest kan åstunda; och så skall du hålla måltid där inför HERRENS, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.

27.

Och leviten som bor inom dina portar skall du då icke glömma bort, ty han har ingen lott eller arvedel jämte dig.

28.

Vid slutet av vart tredje år skall du avskilja all tionde av vad du har fått i avkastning under det året och lägga upp det inom dina städer.

29.

Och sedan skall leviten få komma, han som ingen lott eller arvedel har jämte dig, så ock främlingen och den faderlöse och änkan som bo inom dina portar; och då skola äta och bliva mätta. Så skall du göra, för att Herren din Gud, må välsigna dig i alla dina händers verk, i allt vad du gör.

← Deuteronomy (14/34) →